Än är inte alla sånger sjungna! De är inte ens skrivna än. Min intention är att skriva livsnära, med uttryck i vår tid som är inkluderande.
Jag är representerad med tre psalmer i Psalmer i 2000-talet. 815 Hav och strand med musik av Göran Söderqvist, 842 Det är tyst om tomt med musik av Hans Kennemark samt 909 Vänta, vila, vara med musik av Elisabeth Edström.
I boken Lugn och tillit finns sexton psalmer i tonsättning av Johan-Magnus Sjöberg.
Här finns fem psalmtexter och något om hur de kom till:
- Hav och strand
- Ge mig en ängel
- Nu vilar havet
- Avskalad
- Vi guppar på nådens hav
Hav och strand
Sanden ligger mjuk och varm,
inbjuder till vila.
Havet skimrar spegelblankt,
tiden slutar ila.
Hav och strand.
Glimt av himmelsk hand.
Hjälper mig att släppa kraven.
Vågen sköljer rytmiskt in,
enda takt som räknas.
Tiden nu är bara min.
Här kan stressen läkas.
Hav och strand.
Glimt av himmelsk hand.
Hjälper mig att släppa kraven.
Sand och stänk i skön natur,
öppnar mig för livet.
Stoppar jäktets ekorrhjul.
Lär mig ta för givet.
Hav och strand.
Glimt av himmelsk hand.
Hjälper mig att släppa kraven.
Solen värmer långsträckt kust,
skänker mig en strimma.
Gud ger värme, Gud ger lust,
ger mig ork var timma.
Hav och strand.
Glimt av himmelsk hand.
Hjälper mig att släppa kraven.
Gud som skapar sand och hav,
återge mig livet.
Återskapa det i mig
som har blivit slitet.
Hav och strand.
Glimt av himmelsk hand.
Hjälper mig att släppa kraven.
Hav och strand är en antistresspsalm i naturens läkande miljö, den första psalm jag skrev. På Cypern vid stranden på bilden ovan, i oktober 1998. Texten finns i ”Brinna, bli bränd, glöda igen”. Hav och strand har melodi av min mamma Astrid Persson och finns i arrangemang av Karin Wall Källming i sånghäftet ”Jag är” (Argument). I Psalmer i 2000-talet har psalmen nr 815 och är tonsatt av Göran Söderqvist.
Ge mig en ängel
Ge mig en ängel
som visar mig vägen
när livet är snårigt
och svårt att förstå.
Ge mig en ängel
som sitter bredvid mig
när mörkret har fallit
och lampan är släckt.
Ge mig en ängel
som klappar mig vänligt
när ångesten bankar
och skräms i mitt bröst.
Ge mig en ängel
som hör mina tårar
när smärtan tar över
och borrar sig in.
Ge mig en ängel
som håller mig sällskap
när dagen är långsam
och timmarna grå.
Ge mig en ängel
som skyddar mig varsamt
som hjälper mig leva
och följer mig hem.
Ge mig en ängel från 2007 är en psalm ur mässan med samma namn som blev färdig 2008. Ge mig en ängel med musik av Karin Wall Källming passar för små och stora tillsammans. Mässan finns hos upphovskvinnorna.
Nu vilar havet
Nu vilar havet
det gråa havet
och solen sänker
sitt bleka sken.
Nu sköljer vågen
så lugnt mot stranden
med stilla vågskvalp
mot sand och sten.
Nu väntar himlen
vid horisonten
och livet självt har
satt sina spår.
Nu sjunker solen
i havets vila
och den vi saknar
sin vila når.
Nu slocknar lågan
som flämtat länge
och spända muskler
kan slappna av.
Nu vilar händer
som klappat katter
och smärtan släpper
vid nådens hav.
Nu tystnar sången
”Ja, må du leva”
men hjärtats omsorg
är ännu känd.
Nu stänger livet
och går till vila
med dörren öppen
och lampan tänd.
Nu vilar havet är skriven i två delar, första delen när en faster dog i november 2011 och sen andra delen när min mamma dog i december samma år. Den finns i ”När sorgen värker” och är inte utgiven tonsatt.
Avskalad
Jag får leva
som ett träd
med sin stam och bark,
mogna lite
dag för dag,
vara svag och stark.
Beröring. Jag är här.
När jag slipas
har jag kvar
en och annan kvist.
Min förmåga
blandas med
det som är min brist.
Beröring. Jag är här.
Stora sprickor
får min stam,
tiden sätter spår.
Slät och sprucken
utan bark
syns det hur jag mår.
Beröring. Jag är här.
När min stam har
skalats av
möts vi hud mot hud.
Avklädd, naken,
som jag är,
möter jag dig, Gud.
Beröring. Jag är här.
Jag var inbjuden till Fryshuset i Stockholm. Psalmstipendiater och musikelever möttes för en psalmhappening. Vi lotsades runt bland jättemånga rum för ungdomar och kom långt ner till Fryshusets Andrum.
Ett litet rum att andas i, en plats för andhämtning. Ett rum med gemensamma symboler utanför religionernas begränsningar. Var och en tar med sig bönemattor, radband, meditationspallar eller psalmböcker, allt efter behov. Här finns rum för alla som behöver andrum.
I rummet står fem trädstammar som är avskalade sin bark. Men trots att de är väl slipade finns det kvar en och annan kvist och knota som bidrar till varje stams speciella utseende. Några sprickor gör varje stam ännu mera unik. I gliporna blir livet tydligt. Sprickor hör till livet.
På väggen hänger en tavla som heter Beröring. Det är en slät träyta som har en grop inåt. Rundningen inåt syns först när jag kommer riktigt nära, känns när jag tar på den.
Rummet blev till en sång i mig. Mitt i mitt myllrande liv behöver jag ett andrum med slipade stammar och en beröringspunkt. Där jag kan andas ut allt som stressar och tynger mig, andas ut allt ansvar som blir övermäktigt, andas ut all använd luft.
För att andas in, fylla på och inspireras. Fyllas med ny kraft och nytt mod. Jag behöver rymd att bara vara för att orka göra, trampa vatten för att orka simma igen. Vila i förnöjsamhet in emellan för att orka och vilja vidare.
Jag behöver en plats där jag ser mig själv, där möten uppstår äkta och ärligt. I mitt myllrande liv är jag som ett träd med stolt stam och skrovlig bark, med min styrka och svaghet.
Efter hand som livet går slipas jag, men knotor och kvistar finns kvar. Jag växer och mognar, med min förmåga och brist. Den slipade stammen får en och annan spricka, tiden sätter spår. Men ändå, allt detta sammantaget är hela tiden jag.
Utan skrovlig bark, avklädd, avskalad, naken – så blir möte till. Det finns hela tiden en beröringspunkt. Den känns i magen. Som fjärilar när jag är nervös, som en klump när jag är ledsen. Svart och knuten när jag är arg, lätt och ljus när jag är glad.
Alla är vi träd med stam och bark som växer och utvecklas, med vår styrka och svaghet. Vi behöver möten hud mot hud för att leva vidare. Gud skapar oss med beröringspunkter.
Avskalad är skriven i Andrum på Fryshuset i Stockholm 2007 och finns tonsatt av Lena Åkesson.
Vi guppar på nådens hav
Vi guppar på nådens hav
och det flyter på rätt bra.
Vi anar ett bortom här
och nuet kan få vårt ”Ja!”
Vi trallar, vi simmar på
och dansar i lekfull våg.
När tillvaron fylls med sång
blir människan glad i håg.
Vi kastas i storm ibland
och gråten tar över allt.
Gud ger oss en människa
som vill vara jordens salt.
Vi guppar i sol och regn
och näring tar vi emot.
Vi omsluts från topp till tå
och plaskar med hand och fot.
Vi vågar att finnas till
i tillit som tål tumult.
Vi fortsätter guppa tryggt
och livet blir meningsfullt
We’re bobbing on sea of grace
We’re bobbing on sea of grace
it works for us more or less.
We glimpses what lies beyond,
the present can get our “Yes!”
We sing and we swim along,
we dance in the playful sea.
The days are filled with songs,
the spirit of man is free.
At times we collapse in storms
and tears blocking all we see.
God gives us the son of man,
the salt of the earth to be.
We’re bobbing in rain and shine,
God feeds us along the way.
Protected from head to toe
we splash in the waves and play.
We’re bobbing on sea of grace
we trust both in calm and storm.
We dare to exist right now
and this is how life takes form.
Jag träffade min arbetskamrat och fina vän Boel efter sommaren. När vi skildes åt i junigrönskan såg vi fram emot att ses igen när den efterlängtade ledigheten var över. När vi träffades hade det börjat att bli höst. Boel hade fått ett tungt besked under sommaren som hon var påtagligt märkt av efter den relativt korta tid som gått vi sågs senast. Märkt av sjukdom och otroligt levnadsklok. Hennes familj stavade på orden ”Vi guppar på nådens hav”.
Jag skrev en psalm till hennes efter det mötet i oktober 2016. Hon blev glad och valde sen vem som skulle tonsätta den. När text och musik var klar hörde Boel hörde av sig, hon behövde psalmen på engelska. Så blev också ”We´re bobbing on sea of grace” till. Åsa Nyströms som tonsatte ”Vi guppar på nådens hav” sjöng den på Boels begravning några månader senare.
